Det onda och frihet?

Bjarne Edberg

 Bild: G M Ehlert

Tankar till Luk 17, 11-19

Ett tack är en fri gärning som aldrig kan krävas av någon. Vi behöver inte tacka om vi inte vill. Tacket är ett frivilligt svar från oss till den som skänker. Så är det också bara en av de botade i evangeliet som återvänder för att tacka – det är främlingen, samariern.

Och kanske är det lättare att uppleva tacksamhet som utomstående, som främmande? Har man löst sig ur ett sammanhang, genomgått en skilsmässa, ett avsked, så blir man kanske mer medveten om sitt beroende av, sin samhörighet med andra.

Medlemmar i en grupp, människor som känner sig som en enhet, tar lättare saker för givna och självklara och då har tacksamheten svårare att göra sig gällande. Den växer först fram genom separation och individualisering.

Människan har löst sig ur gudomens famn, frigjort sig och ställt sig på egna ben. Därmed har hon också blivit en främling i världen. Men just därför kan hon på ett helt annat sätt än resten av skapelsen, bli medveten om allt som hon har den gudomliga världen att tacka för.  Denna tacksamhet är en läkande upplevelse som återförenar oss med det som vi en gång skilts ifrån.