Tarkovskijs film ”Den yttersta domen” handlar om ikonmålaren Rubljovs liv i 1400-t Ryssland. I slutscenen skildras hur en pojke åtar sig att gjuta en kyrkklocka åt storfursten från Moskva. Pojken påstår sig äga klockgjutarens hemliga recept. Men i själva verket har han ingen aning hur man gör och under arbetets gång stegrar sig ångesten över lögnen och den enorma förväntan som människorna riktar mot honom.
Ingen vettig människa gjuter en klocka utan kunskap, ändå gör han det och undret – klockan – fullbordas! När kläppen slår mot metallväggen och den mäktiga klangen breder ut sig, förstår han att han lyckats, men vet inte varför. Han faller samman vid en skampåle och bekänner sin lögn för ikonmålaren. Tröstande svarar denne: ”Se dig om, se vilken glädje du har skapat! Kom med mig, så ska vi arbeta tillsammans. Du ska gjuta klockor och jag ska måla.”
Filmen, som är ett sant mästerverk, handlar om konstnärskapets storhet och faror. Men den skildrar även gemenskapens kraft och triumf. En myllrande människoskara arbetar tillsammans under mödor och umbäranden för att färdigställa klockan. Utan deras medverkan hade pojken misslyckats med sitt uppdrag.
Tack vare många församlingsmedlemmars varma gåvor till Kristofferuskyrkan, kan vi nu på söndag för första gången höra klangen från får nya, handgjutna lilla silverklocka! Hjärtligt välkomna att lyssna!
Här kan du se slutscenen ur filmen om ikonmålaren och klockgjutaren:
