”Videntem videre!” ”Se på den som ser på oss!” För Kärleken vänder inte bort sitt ansikte utan söker ständigt vår blick. Vågar vi möta den upptäcker vi att det i Kärlekens ansiktsdrag inte finns någon växling mellan mörker och ljus, inte antingen svart eller vitt, ingen motsättning mellan himmel och jord. Kärleken är närvarande mitt i livet med sitt rena ljus och omfattat både det som ”tillhör kejsaren och det som tillhör Gud” inte antingen den ena eller den andre (Matt. 22, 15-22). Det är vad Kärleken uppenbarar på tisdag i stilla veckan.
.
