Verklig tröst

Tankar till Johannes Uppenbarelse 21, 1 – 7

”…..han ska torka alla tårar från deras ögon” 

I medierna ser vi dagligen bilder av sörjande människor som försöker trösta varandra; anhöriga och offer för det meningslösa våldet i världen. De här bilderna berör oss, för vi vet alla hur oerhört välgörande det är att bli tröstad, vet vilka under tröstande ord är istånd till att uträtta i förtvivlade situationer. Tröst berör oss som en mild fläkt, sänker sig ned över vår själ som en läkande kraft och sprider ljus och värme.

Det finns en falsk tröst i världen

Och ändå är inte allt som ser ut som tröst här på jorden, verklig tröst. Det finns en falsk tröst i världen, som vill hålla oss kvar i gamla vanor och fånga oss i sentimentala känslor. Den ger den som hungrar efter tröst stenar istället för bröd, därför att den förleder oss att känna tröst, där vi blundar för sanningen, där vi hellre blickar bakåt än bejakar förändringar.

En ny himmel och en ny jord

Men den som vill ta emot den hjälp och tröst som Johannes Uppenbarelsen talar om, ryggar inte tillbaks för verklighetens fakta och sanningar. Den trösten når oss när vi börjar lösa oss från livslögner och halvsanningar och inte bara hjälplöst upplever vår egen och världens sårbarhet, när vi inte enbart längtar tillbaka ”till den gamla goda tiden” utan accepterar orden: ”Ty det som en gång var är borta”. Trotsar vi på det här sättet tidens skräckhändelser, så kan gudomliga framtidskrafter tröstande förbinda sig med oss och låta en ny himmel och en ny jord växa fram.

%d bloggare gillar detta: