Längtan efter höjdupplevelser

Den här tiden på året lyfter vi tillsammans med de tre vise männen blicken mot stjärnhimlens höjder. Så står också januari i stenbockens tecken. Stenbocken är ett djur som ständigt strävar mot höjder. Det kan inte leva nere i dalen. Som driven av en obestämd längtan söker den sig outtröttligt uppåt. Den klättrar oförskräckt från klippa till klippa, hoppar över avgrunder för att nå sitt mål: en bergstopp. Där står den sedan stolt och ensam – endast omgiven av klar, tunn bergsluft. Modigt är den beredd att våga allt för att uppnå det högsta.

Längtan efter höjdupplevelser är också ett kännetecken för vår tid. Vi vill så gärna vara på toppen av livet och den moderna tiden. Så strävar vi från den ena höjdpunkten till den andra för att nå nya, svindlande, själsliga höjder, som kan lyfta oss över vardagens ibland så tjocka luft.

Och i dagens samhälle finns ett stort utbud av vägar som menar sig kunna stilla denna längtan åt oss. Frågan är väl bara om de verkligen för oss till en högre nivå eller om de inte i stället förför oss till en livshållning som egentligen ligger under vår nivå?

För är det inte så att vi uppnår livets verkliga höjder först, när vi liksom stenbocken, själva söker vår väg? Kommer vi inte till de högre avsatserna först då vi undviker att ta in på de redan upptrampade och invanda stigarna? Där vi modigt och oförskräckt vågar ta språnget mot andliga höjder – trots att det innebär ensamhet och en blick i själens avgrund – erövrar vi toppen.

Människan uppnår sin sanna, andliga nivå när hon också lärt känna avgrunden utan att för den skull ha förlorat blicken mot höjden. Så måste också de vise männen möta avgrundsgestalten Herodes innan de når fram till sitt mål, når det mål som är det allra högsta som människan kan uppnå här på jorden: mötet med kärlekens väsen. Det väsen som ger oss kraften och styrkan att inte bara lyfta blicken mot stjärnorna utan att också med själ och hjärta höja oss mot himlen.

%d bloggare gillar detta: