Glimtar från Mikaelimötet om sanning och gemenskap i Kristofferuskyrkan 1 – 3 oktober

Mikaels ansikte, Walther Kniebe

”Om man ser på något med önskan att verkligen se och förstå det, allvarligt och uppmärksamt alltså och utan att låta sig distraheras av vad andra människor har sagt, om man sedan säger vad man har sett, och om man säger det så att ens påstående på samma gång innehåller en fråga: Det var vad jag såg, hur såg du det?, – då menar jag att man talar sanning. Det är något som har med kärlek att göra. Det är bara när man älskar som man kan vara så på samma gång koncentrerad och anpråkslös. Och i rörelse. För fortsättningen på det där: Så såg jag det, är givetvis: Men jag är inte färdig med det, jag kommer att grubbla över det och återvända dit igen.” Tora Dahl i ett brev till Ingemar Hedenius, nov 1943

Sanningen och tonen

Vi bär alla på en egen ton, en slags grundstämning i oss. Varje dag förändras den mer eller mindre och skulle vi sjunga ut den skulle vi varsebli de dagliga skillnaderna. På kvällen är vi helt annorlunda stämda än på morgonen. Det vi upplevt under dagen av människomöten och sinnesintryck, påverkar klangen i vår individuella grundton.

Också vår tid och den värld vi lever i bär på en egen ton. Gemensamma öden och globala händelser slår an toner i det sociala. Att samlas, som vi gjort under det här Mikaelimötet om sanning och gemenskap, är ett socialt uppvaknande i sökandet efter en gemensam sanningston. I samtal och lyssnande skapar vi goda förutsättningar för vår dagliga samvaro. Men vad behöver då sökandet efter en gemensam sanningston?

Vägen leder oss först in i oss själva – där var och en av oss till att börja med försöker finna sin egen individuella ton. Skulle vi sjunga ut den skulle rummet fyllas av ett myller av olika toner som inte hade med varandra att göra. Men börjar vi att sätta våra egna toner i rörelse samtidigt som vi lyssnar efter klangen hos våra medmänniskor så blir det annorlunda. Mer och mer vågar vi släppa taget om vår egen ton och byta ståndpunkt för ett ögonblick. När våra toner kommer i rörelse och möter andras toner uppstår något nytt. En gemensam och utvidgad grundton växer fram. Den blir till en inbjudande och gränsöverskridande mötesplats där också sanningen kan andas och befria sig från stelhet och ensidighet. Samtidigt kan vi då uppleva hur helheten bär den enskilde.

Avgörande är inte att finna den exakta, gemensamma tonen utan att vi bejakar de nyanser som uppstår. Ett inre rum börjar då att öppna sig där gudomliga klanger möter mänskliga toner och jordiska begränsningar upphävs. Vi förenar oss med den grundton som förbinder oss med Kristus och hans ord: ”Jag är vägen, sanningen och livet.”

Carl van der Weyden

The Mouth of truth in Rome, Italy

Sanningen och Lögnen möts en dag, och Lögnen säger till Sanningen: ”Vilken fantastisk dag det är!” Sanningen ser hänförd upp mot himlen för dagen var verkligen fantastisk .Lögnen och Sanningen tillbringar dagen tillsammans och kommer fram till en brunn. Lögnen säger då till Sanningen: ”Vattnet är fantastiskt! Låt oss bada tillsammans! ”Sanningen är lite tveksam, men känner på vattnet och det är faktiskt riktigt skönt. Därför går Sanningen med på att bada tillsammans med Lögnen, och de tar av sig kläderna och hoppar i. Plötsligt rusar Lögnen upp ur vattnet, tar på sig Sanningens kläder och springer iväg. Sanningen är förtvivlad när hon kliver upp ur vattnet, och letar överallt för att hitta Lögnen och få tillbaka sina kläder. Människorna, som ser Sanningen naken, blir förskräckta och vänder bort blicken, uppfyllda av avsky och ilska. Den stackars Sanningen återvänder till brunnen och gömmer sig där för alltid, fylld av skam. Sedan dess reser Lögnen jorden runt, förklädd till Sanningen, och tillfredsställer människors behov. För världen har, när allt kommer omkring, ingen önskan att möta den nakna Sanningen. (Berättelse från 1800-t)

Målningar av Ulf Sand

Mikael hjälper oss att vakna upp till det sanna

Vad är det för en kraft som gör det möjligt för oss att gå upprätta och i jämvikt genom världen? Försöker vi att balansera på en timmerstock som ligger över en avgrund märker vi att det krävs något helt speciellt av oss för att kunna hålla jämvikten: Vi måste hela tiden vara i rörelse. Vi kan varken titta till höger eller till vänster;  vi måste hela tiden ha vårt mål klart och fäst framför våra ögon. 

Oftast är vi inte medvetande om att våra livsvägar är en balansgång. Så låter vi oss lätt avledas och mister målet framför våra ögon, målet om att finna vårt sanna jag och att förverkliga våra ideal. I kriser kan vi uppleva hur starka de krafter är som försöker att hindra oss från att stå upprätta i vårt inre och behålla vår själsliga balans. Vi kan då lätt förlora våra livsmål ur sikte. Då det sker överväldigas vi  av förtvivlan och ångest. I denna hjälplöshet kan vi ibland uppleva vilken kraft det är som berör oss, när vi blir sedda av en annan, sedda av en medmänniska som känner oss och tror på oss. Ur en sådan blick finner vi tillbaka vårt självförtroende och våra mål. Vi kan rätta upp oss och återerövra vår själsliga jämvikt. 

I Mikaelitiden blir vi uppmärksammade på att inte bara människor ser på oss. Ett strålande ansikte vänder sig mot oss. Det är ärkeängeln Mikael  som ser på oss, allvarligt men samtidig full av förtroende. Ur hans blick kan vi igen och igen vakna upp till det som är sant i våra liv, vakna upp till oss själva, våra mål och ideal.  Mikael vill skänka oss kraften till att gå våra livsvägar upprätta och i inre balans –  som Kristi tjänare. 

Ragnhild Nesheim

2 Tessalonikerbrevet 2

När det gäller vår herre Jesu Kristi ankomst och hur vi ska samlas hos honom, ber vi er, bröder och systrar i tron, att inte strax tappa fattningen och bli uppskrämda. Låt er inte skrämmas av någon ande, något ord eller falskt brev, som påstås komma från oss och som säger att Herrens dag är här. Låt ingen bedra er på något vis. Först måste avfallet ske och laglöshetens människa träda fram, undergångens son, motståndaren, han som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt och sätter sig i Guds tempel och utger sig för att vara Gud. Minns ni inte att jag sade detta medan jag ännu var hos er? Och ni vet vad det är som nu hindrar honom så att han inte kan träda fram förrän hans stund är inne. Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller tillbaka röjas ur vägen. Då skall Antikrist uppenbaras, han som herren Jesus skall dräpa med sin muns ande och förinta med glansen vid sin ankomst. Antikrists ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med orättfärdighetens alla konster bedrar han dem som går förlorade eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. Därför låter Gud villfarelsen få makt över dem så att de tror på lögnen att Antikrist är gud och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten. Men vi måste alltid tacka Gud för er bröder och systrar i tron, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till frälsning, genom att ni helgas av Anden och tror på sanningen. Till detta har Gud kallat er genom vårt evangelium, för att ni ska vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet.

okänd konstnär

%d bloggare gillar detta: