Det tysta svaret

I en utav sina böcker skildrar Saint-Exupéry en mäktig konung som plågas av frågor, tvivel och känslan av meningslöshet. I en dröm stiger han upp till toppen av ett berg där Gud döljer sig i ett svart granitblock. Nu vaknar förhoppningen att han äntligen ska få svar på alla sina spörsmål, men Gud tiger stilla.

Förtvivlat föreslår han då att Gud istället ska ge honom ett tecken, så att han kan förvissa sig om att han åtminstone har blivit hörd. I ett träd i närheten sitter en korp, och kungen säger att om den flyger i väg ska han ta det som ett bevis på att Gud finns.

Men korpen förblir sittande, orörlig. Och nu börjar kungen sakta förstå att han inte kan sätta Gud på prov. Han börjar ana att kännetecknet för Guds närvaro idag är just tystnaden, att Gud inte uppenbarar sig på befallning eller som en allsmäktig auktoritet utan istället möter oss i stillhet, andakt och bön.

Konungen är som en bild av den moderna människan som om och om igen faller för frestelsen att sätta Gud på prov, faller in i en föråldrad syn på Gud. Det faktum att vi inte längre behöver sträva efter en ouppnåelig Gud i ensliga himmels höjder för att finna svar på våra frågor har inte nått våra hjärtan ännu.

Men i dag är himlen mitt ibland oss, därför att Guds son, Kristus, har stigit ner till jorden och lever här och nu!

Han har vandrat in i varje människa utan undantag, försvunnit in i hennes innersta väsen och lever där som en fördold konungakraft, en vanmäktig och oupptäckt kung vars sanna rike och väsen är medmänsklighet.

Han har kommit till oss med kärlekens bud, det tysta svaret på livets alla frågor och tvivel. Det enda bud som förmår att förvandla stentunga känslor av meningslöshet till kristallklart livsinnehåll och som i stället för svarta olyckskorpar låter oss varsebli den vita duvan som välsignande sänker sig över våra liv om och om igen!

%d bloggare gillar detta: