Barnet i krubban och stjärnan på himlen

Barnet i krubban och stjärnan på himlen har något gemensamt: för vårt öga är de väldigt små! Barnet är litet därför att det är alldeles nyfött här på jorden. En stjärna är liten därför att den är så långt borta från jorden.

Och vad är väl en sådan liten stjärna i natten gentemot den stora fullmånen eller den gigantiska solen, vars ljus helt övertäcker stjärnornas glans på dagen? Vårt astronomiska kunnande säger oss att en sån liten stjärna egentligen kan vara enormt stor, ja t o m större än solen. Storleksförhållandet mellan solen, månen och stjärnorna är bara en perspektivfråga, beroende på en begränsad blickvinkel. Från enbart jordiskt perspektiv har vi inte möjligheten att inse en stjärnas storhet och ordna in den i världsbilden.

Ännu svårare blir det då vi ska uppskatta det lilla nyfödda barnets storhet. För vad är detta spädbarn i jämförelse med den praktfullt strålande ängeln som förkunnar dess födelse eller de himmelska härskarorna som lyser upp natthimmeln för herdarna? Kanske underlättar det om vi tänker tanken att barnets litenhet och vanmakt också är en perspektivfråga, påverkad av en inskränkt, materiell blickvinkel och världsbild?

Barnet i krubban och stjärnan på himlen – båda har det gemensamt att de är något helt annat än vad vårt fysiska öga tolkar! Trots sin ringa storhet är de förutsättningen för en ny, storslagen världsordning och anledningen till att vi nu firar jul tillsammans med miljarder andra människor.

Vi vet och har lärt oss att barnet som nu föds under stjärnan är Guds son och att något större inte finns, varken i himlen eller på jorden. Men frågan till oss är om vi enbart vet det eller om vi också tror på det, tror på det lilla barnet som en gudomlig storhet som tar boning i den lilla människan? För också denna jul vill himlen skaka om jorden och väcka människans goda vilja att medverka i den nya världsordningen.

En världsordning som från stjärnornas blickvinkel vill föra in kärleksfulla och hoppingivande perspektiv i en uppgiven och vilsen mänsklighet. En världsordning som låter det avlägsna komma berörande nära och i det obetydliga och oansenliga uppenbarar Gud i höjden och skänker frid på jorden till människor som har en god vilja!

%d bloggare gillar detta: