Att se in i en annan människas stjärnögon

Under de mörka vinternätterna framträder den gnistrande stjärnhimlen på ett alldeles speciellt sätt. Det är som om himlen vore översållad med glittrande ögon, som med ordnande kraft, lugnande blickar ner på oss.

Så är det inte heller konstigt att man alltid sett på stjärnorna som budbärare från högre världar. Förr var det i stjärnorna man läste när man ville förstå människans livsuppdrag och framtid. I dag upplever vi till vår stora sorg att stjärnorna i det hänseende förstummat mer och mer.

Men också på dagen är vi faktiskt omgivna av ett stjärnhav, även om vi oftast är omedvetna om det. Det är alla de oändligt många människo-ögon som vi möter, ibland mer, ibland mindre strålande, men som alla bär på ett stjärne-besläktat ljus.

Att verkligen se in i en annan människas stjärnögon lämnar ingen oberörd. Det är både omstörtande och uppväckande. Ur varje ögonpar talar ett människo-jag, ett andligt väsen om sina erfarenheter och mål, om sina förhoppningar, sin smärta och sitt lidanden.

Att låta sitt eget handlande befruktas och inspireras av det vi upplever när vi ser in i en medmänniskas ögon, för in en ny ordning i skapelsen och bildar en ny, varm och ljus, gemenskap i mänskligheten. En gemenskap som överstrålas av en och samma ledstjärna: Kristusstjärnan!

%d bloggare gillar detta: