Barnet i krubban och stjärnan på himlen

Barnet i krubban och stjärnan på himlen har något gemensamt: för vårt öga är de väldigt små! Barnet är litet därför att det är alldeles nyfött här på jorden. En stjärna är liten därför att den är så långt borta från jorden.

Och vad är väl en sådan liten stjärna i natten gentemot den stora fullmånen eller den gigantiska solen, vars ljus helt övertäcker stjärnornas glans på dagen? Vårt astronomiska kunnande säger oss att en sån liten stjärna egentligen kan vara enormt stor, ja t o m större än solen. Storleksförhållandet mellan solen, månen och stjärnorna är bara en perspektivfråga, beroende på en begränsad blickvinkel. Från enbart jordiskt perspektiv har vi inte möjligheten att inse en stjärnas storhet och ordna in den i världsbilden.

Ännu svårare blir det då vi ska uppskatta det lilla nyfödda barnets storhet. För vad är detta spädbarn i jämförelse med den praktfullt strålande ängeln som förkunnar dess födelse eller de himmelska härskarorna som lyser upp natthimmeln för herdarna? Kanske underlättar det om vi tänker tanken att barnets litenhet och vanmakt också är en perspektivfråga, påverkad av en inskränkt, materiell blickvinkel och världsbild?

Barnet i krubban och stjärnan på himlen – båda har det gemensamt att de är något helt annat än vad vårt fysiska öga tolkar! Trots sin ringa storhet är de förutsättningen för en ny, storslagen världsordning och anledningen till att vi nu firar jul tillsammans med miljarder andra människor.

Vi vet och har lärt oss att barnet som nu föds under stjärnan är Guds son och att något större inte finns, varken i himlen eller på jorden. Men frågan till oss är om vi enbart vet det eller om vi också tror på det, tror på det lilla barnet som en gudomlig storhet som tar boning i den lilla människan? För också denna jul vill himlen skaka om jorden och väcka människans goda vilja att medverka i den nya världsordningen.

En världsordning som från stjärnornas blickvinkel vill föra in kärleksfulla och hoppingivande perspektiv i en uppgiven och vilsen mänsklighet. En världsordning som låter det avlägsna komma berörande nära och i det obetydliga och oansenliga uppenbarar Gud i höjden och skänker frid på jorden till människor som har en god vilja!

STOLTA PROFETER

1158271694I fjällvärlden kan man uppleva hur de snöklädda bergstopparna börjar glänsa långt innan solen har gått upp. Som stolta profeter förkunnar de om den nya dagen som skall komma, vittnar om det ljus som är på väg och snart skall kunnas upplevas av alla.

Så är varje advents-söndag på vägen fram till jul som en sådan fjälltopp, en profet som visar på den annalkande övervinnelsen av mörkret, visar på ljusets födelsestund – som nu kommer närmare och närmare.

I vårt anande hjärta är vi redan berörda av detta ljus. Men vår hjärna förstår inte alltid det som försiggår i hjärtat. Som ett dystert berglandskap, där skuggan dominerar över ljuset förhindrar den hjärtats budskap att nå vårt medvetande.

Hjärnan vill inte veta av någon profet, därför förhåller vi oss oftast tvivlande till allt som har med förkunnelse och aning att göra. Konsekvensen blir då att vi oförberedda överraskas av framtiden och tolkar den fel. Att låta våra aningar nå även tankens värld och inte enbart glänsa i hjärtat och gemytet är den moderna människans utmaning.

För där hjärtats glöd och visshet får lysa upp hjärnans mörker kan vi ansluta oss till profeterna och stämma in i deras förkunnelse om julens annalkande kärleksljus : ”Se, Herren är nära!”

VAD BAR MARIA UNDER SITT HJÄRTA?

”Vad bar Maria under sitt hjärta? ”sjunger vi och undrar vi i advent. En blivande moder bär på så mycket mer som är i vardande än bara barnet! För varje gång ett barn föds, föds också en moder! Ett faktum som lätt förbises. I dag vet vi väldigt mycket om graviditet och om fostrets utveckling, men vet vi egentligen vad moderlighet är? Tar vi hänsyn till att det också är något som behöver få tid för att växa och mogna fram?

Moderlighet är en kvalité som motarbetas genom vår tids hektiska levnadssätt. Den moderna modern förväntas i första hand vara en god organisatör som får vardagen att fungera friktionsfritt. Moderlig stillhet, värme, lugn och ömhet får träda i bakgrunden när det rationella tänkandet breder ut sig.

Advents uppgift är att lyfta fram dessa egenskaper igen, att låta det moderliga i varje människa, kvinna som man, ja i hela mänskligheten, födas på nytt och förökas, genom att erbjuda oss alla ljusfylld stillhet och ömsint värme.

Varje ljus som tänds i advent vill upplysa oss om nödvändigheten av att moderlighet får en given plats i vår trängda tid och påminna oss om att moderlighet har med mod att göra!

Mänsklighetens vardande och framtid är beroende av att vi finner mod till förändring av stelt rationellt tänkande, mod till att säga ja till ödet, till det tillsynes omöjliga, såsom Maria gjorde. Men kanske framförallt mod att säga ja till Guds vilja och ta ett moderligt ansvar för ett vardande som inte är vårt eget vardande.

När vi är beredda, att liksom Maria, också bära det ansvaret under vårt hjärta – då kan det bli jul!

(Bild: Lena Lervik)