Kristus är uppstånden!

 

 

(Bild: Eberhard Münch)

Kristus är uppstånden! Så lyder världens vackraste hälsning. Om något är värt att fira så är det just denna sanning. Tre små ord, och allt förändras! Livet skakas om och naturlagar upphävs. Det är fullständigt otroligt och fullständigt underbart.

Kristus är uppstånden! Så ljuder den första kristna trosbekännelsen, så ljuder den kristna trons kärna och minsta möjliga nämnare. I dessa ord summeras det som skiljer kristendomen från judendomen och islam, det som är hjärtat i vår kristna tron, ”Se, Han var död, men Han lever.”

Hela vårt liv som kristna bygger på denna sanning. Hela mänsklighetens yttersta framtid beror på detta. Ingenting kan läggas till, ingenting ska dras ifrån; detta är livets budskap i dess förunderliga koncentrat.

Och ändå måste vi som kristna fråga oss hur stor plats har egentligen uppståndelsen i vårt sätt att leva, tänka och handla i vardagen? Påskens budskap om att döden inte är slutet – har det någon betydelse för mig som modern människa?

Varje påsk på nytt får vi tillfälle att ställa oss den frågan, att göra en helomvändning och en total kursförändring i vårt liv, så att uppståndelsen verklighet kan bli den stora inspirationskällan i vår vardag och ge oss perspektiv på våra livsvägar.

Kristus är uppstånden! Ropet ljuder i dag – på söndagarnas Söndag – i kyrkor världen över, sprängande alla språkgränser, från människa till människa jublar det genom tid och rum.

Och också vi – var och en av oss – kan i detta ögonblick stämma in i påskglädjen och bekräfta triumferande:
Ja, Han är sannerligen uppstånden!