ADVENT

Sakta flingorna faller

jorden blir blind –

under den himmelska bördan

av vit förgätenhet

tynar dess liv.

Död blir ljus.

Stilla nu ögonen skåda

vid midnattens timma

tallösa andliga pilar

i firmamentets oändliga rymd.

Stjärnorna fogar sig samman

återigen till oändliga krafters nät.

Ödmjuk kretsar i deras mitt

jorden, den dunkla, den utvalda stjärnan

i skygga glansen av ännu unga strålar.

Jord, du ringa krubba,

åter bäddar sig Gud, barnet, i dig

i de saliga stjärnors åsyn.

Carl Thylman